Som ett barn på julafton

Alla blir vi glada av olika saker.
Man kan bli sådär lite lagom glad, och dra lite på mungiporna.
Man kan bli lite gladare och småskratta lite.
Man kan bli tokglad, och gapskratta.
Och så kan man bli sådär superglad så hela hjärtat bultar, kinderna blir röda och man vet varken in eller ut. Denna glädje brukar dock inte förknippas med skratt, utan bara tystnad.

Min sambo blev sådär tyst häromdagen när vi var nere i källaren för att hämta ETT par skor.
-Det är lika bra vi tar med hela säcken upp tyckte hon.
Jag höll givetvis med, då det tokspökar i vår källare och tvättstuga.
Sedan satte hon sig i hallen och tog fram den ena skon efter det andre.
E= Oj då! Dessa hade jag glömt att jag hade.
B= Mmm...
E= Titta på dessa! Är de inte fina?
B= Ja, de var fina...
E= Bra, för jag har tre likadana par.

Det var som om det satt ett litet barn på julafton i vår hall. Det enda som saknades var tomteluvan och julgranen...
"Tomtesäcken" tömdes snabbt och resulterade med strax över 20 par damskor i hallen.

Själv blev jag lika tyst igår, då vi skrev kontrakt med vår nästa hyresvärd.
Vi kan ha en av Kalmars finaste lägenheter. 95kvm av lycka. Längtar verkligen till den 1 Maj, då vi ska flytta in.

Drömmar

Vi har alla olika drömmar här i livet.
Några kan vara om ens framtid, yrke, familj, utbildning o.s.v.
Andra kan vara drömmar som man drömmer på nätterna.
Mina nya familjemedlemmar drömmer så det knakar. Den ena vovven snarkar lite så där lagom mysigt. Den andra vovven är ofta ute och springer i sina drömmar. Hur vet jag då det? Jo, alla fyra benen rycker, andningen blir tyngre och svansen viftar lite lätt. Ögonen blinkar som aldrig förr under alla lager av ögonlockar. Ibland har hon även öppna ögon, och det är lite läskigt då det ser ut som ett mindre epilepsianfall. Tillslut kommer hon fram till sitt mål, och då ska det skällas. Men det är inga vanliga skall. De är dova och mjuka. Nästan som om hon har huvudet under vattnet och skäller... Det är mysigt.

Igår när jag och Emma satt och spelade lite TV-spel (för omväxling...???) så trodde jag att jag såg en orm i soffan. Ack så fel jag hade. Det var katten som drömde. Svansen ryckte och ålade sig precis som en orm. Jag var tvungen att trycka på paus, självklart precis när Emma hade en skurk i siktet på spelet. Efter att ha fått en djup suck och en manande blick, att jag aldrig ska göra så igen, så skrattade vi gott åt den tokiga katten.