Woodmen...

Så var man tillbaks med ett nytt inlägg... Det har blivit sparsamt med dessa nu den senaste tiden. Jag har varken haft ork eller lust att blogga, men nu börjar lusten så sakteliga smyga sig på... Att sitta och berätta om sommarens bravader, och allt som har hänt, känns lite sådär.

Idag är jag träslöjdslärare, då Jonny sitter på arslet i skogen och dricker kaffe. Han hade sett så många älgar igår så han visste inte vilken han skulle skjuta, så han sköt ingen... Märkligt...



Båda mina svågrar är skogsmän. Den ene bor mitt i den, och den andre har skägg... ;-)
Vet inte riktigt om de är ute och jagar just nu. Men jag vet att jag aldrig hade klarat av det...
För det första hade aldrig mina tår klarat av kylan, och för det andra så har jag nog inte tålamod för det. Tänk vad frustrerande det måste vara att sitta där och kanske se ett "offer", men att inte få skjuta för att det kanske är ett par steg för långt bort, eller kanske är en liten buske i vägen.
Nej ska jag skjuta, så får det nog bli på tv-spelet som går varmt där hemma.

Snart kommer kidsen och det är dags för lite svajvning i svajven, och bojning i bojjen. (läs på småländsk dialekt...)