Undrar hur jag var?

Tänk om jag kunde ta kontakt med min gamla lågstadiefröken och fråga henne hurdan jag var när jag var liten i skolan? Jag ser mig själv i så många utav kidsen på jobbet, och jag kan bara tänka mig hur jobbig jag var.
Jag ville alltid ha idrott.
Jag ville alltid komma först.
Jag ville alltid vinna.
Jag ville aldrig lyssna.
Jag ville aldrig sitta stilla.
Jag hatade (och gör fortfarande) att förlora.
Måste varit en riktig jobbig elev. Stackars henne...

September månad är nu nästan helt fullspäckad. Jobbar nästan hela tiden, och på helgerna så är det alltid någonting bokat. När ska jag få tid med annat??? Är det så här att jobba. Då vill jag nog bli student igen. Tänk vad bekymmersfritt det var...
Skola någon dag i veckan.
Bara halva dagar på skolan.
Fest varje helg.
Utsövd nästan jämt.
Telefonkö till CSN...
Ja ja... det är väl därför jag pluggat i 6år...???
Nu är jag bara helt förslappad när jag kommer hem. Orkar max laga lite mat och kika lite på TV.

Appropå TV.
Satt igår och kikade på uttagningarna till Idol. Helt fantastiskt vad vissa är idioter. Visst, fine om man går dit och fjantar sig för att man vet att man verkligen inte kan sjunga, men det finns verkligen de som tror att de kan fast de är (nästan) sämre än mig till och med...
Så nu har jag börjat kika på det. Vilken i sin tur innebär att jag kommer kika hela säsongen. Skit också...

Nu ska jag gå till MAXI.
Har slut på kaffe. Har ju en kompis som kommer över ibland och dricker mitt kaffe. Det konstiga är bara att han aldrig dricker upp. Lägg av med det!!!